FB
FB – eller Facebook – använder jag som ett sätt att fördriva tiden. Några av er som inte använder FB har bett mig om att ändå få läsa det jag har skrivit. Därför kommer många av historierna här:
den 11 september 2010
Jag har blivit farbror!! (Farbror Clenow, det låter det!)
den 11 september 2010
…och så reser man sig upp efter att ha fotat dopfunten. Givetvis slår jag huvudet i tavlan med psalmnummer och river ner två tredjedelar av siffrorna. Lyckligtvis hände detta innan dopet dragit igång, men halva kyrkan skyndade till…
En äldre gentleman visar att han vill prata innan dopet inne i kyrkan. Han smyger fram från publiken och pekar mot sin klocka. Böjer sig fram och viskar: “Din gylf är öppen.” Varför glömmer jag alltid att dra igen gylfen? (och varför inför publik i en kyrka?)
den 12 oktober 2010
är väldigt trött… Plockade kläder ur tvättmaskinen och när jag sedan ställde mig upp slog jag huvudet i torktumlaren. I sitt trötta och onda tillstånd bestämde hjärnan att det var på sin plats att klappa till torktumaren. Eftersom även det gjorde ont hämnades handen genom att blöda på torktumlaren så att den senare skulle lära sig veta hut.
den 18 oktober 2010
Underbart. Lyckades klippa mig i näsan. Och nej, jag tänker inte förklara hur det gick till.
den 28 oktober 2010
Torsdag: Tappade bort min mössa. Kallt. Köpte en ny, grå.
Fredag: Tappade bort den grå mössan. Kallt.
Måndag: Köpte ny grå mössa.
Tisdag: Hittade min gamla mössa.
Onsdag: Hittade en likadan grå mössa från förra året.Har nu tre grå mössor. Varmt.
den 19 november 2010
Nu är det gjort för i år: Drog omkull i centrum och hamnade på stussen. Tanter med rullatorer ilade fram till min hjälp. (De är fortfarande på väg mot den plats jag inte längre sitter på.) En liten fråga, bara: Ska man inte kunna ha tennisskor på vintern, eller?
den 25 november 2010
Reklamfoldrar, annonser, poster, extra informationsblad och flash-film just klara (om de blir godkända). Undrar hur mycket tid och pengar som varje gymnasieskola nu lägger på reklam sedan eleverna fick möjlighet att välja sin skola?
den 19 december 2010
har testat brandvarnaren. Jag glömde att jag höll på att steka när tjock rök plötsligt tog sig fram till min dator. Sicket jäkla liv det blev på brandvarnaren. Min fru tyckte att det luktade konstigt i köket när hon kom hem. Självklart förstod jag inte vad hon pratade om.
den 24 december 2010 via mobil
Mina grabbar ligger i bakhåll för ätt klippa till tomten i huvudet. Hmm…
den 10 januari 2011
Idag kan man gå ut på promenad. Jag kan rekommendera att provligga snödrivan på Odengatan ner mot Dagnys, om vägen känns hal.
Denna gång hann jag ställa mig upp innan någon såg mig…
den 18 januari 2011
Jag och min yngste son pratade om engelska ord. Han visade sig kunna “yes”, “no”, “goodbye” och “thankyou very much”. Jag var imponerad. Så flinade han och sa: “Men ‘ass’ är ett fult ord.” Jag var inte längre så imponerad.
den 7 februari 2011
Inledde dagen med att fastna med handen i en trappa. Avslutade dagen med att ett försök att knäppa upp skjortan, eftersom det var varmt. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det inte fanns några knappar alls. Det visade sig att jag gått hela dagen med skjortan ut och in. Ingen har påpekat att tvättlapparna syntes. Tack.
den 26 februari 2011
Råkade höra en kommentar från min 7-åring som var helt inne i sitt dataspel: “I will kick your big hairy ass!”. Tack och lov för dataspel så att barnen lär sig riktig engelska…
den 16 mars 2011
Har fått tillbaka min gamla nickelallergi från lågstadiet. Hjälper inte med två tröjor instoppade i byxorna, och nagellack på byxknappen. Det får bli mjukisbyxor för mig hädanefter. Dessutom tänker jag nu odla rockfrilla och byta namn till Nickelback.
den 19 mars 2011
Suck! Lyckades bryta av laddarkabeln till telefonen…
den 3 maj 2011
Har ett tag varit otroligt nervös för en föredragning jag skulle hålla inför alla rektorer i kommunen. Nu är det klart, och jag klarade det skapligt. Synd bara att jag stod med vidöppen gylf i en timme.
den 6 maj 2011
Varför gör man så? (1)Man ser säsongens första fluga och dunkar instinktivt till i bordet – långt ifrån flugan men i skrämselsyfte. Man missar bordet och träffar istället såsvispen i en kastrull, som voltar i luften och landar med ett skvättande ljud på magen.Varför?
den 6 maj 2011
Varför gör man så? (2)Man spring-går från en arbetsuppgift till en annan på jobbet. Handen missar samma dörrhandtag som vanligt och man spurtar i full karriär in en glasdörr, som vid det här laget borde ha tydliga krockmärken i pannhöjd. Man undrar hur många som såg förloppet denna gång.Varför?
den 23 maj 2011
Köpte två plastkorvar med jordgubbssylt idag, och på sedvanligt sätt höll jag korven med vänstern och och högg hål med en kniv. Det brukar gå bra. Idag sprutade emellertid sju stora syltplättar ut på diskbänken, medan jag förvånat fångade nummer åtta med skjortan och nummer nio med mattan (kemtvättad för två veckor sedan). Jag har nu vänt på mattan och håller tummarna för att frugan inte märker missödet…
den 24 juni 2011
Jäklars! Råkade torktumla barnens och frugans kläder. Nu blir det inte roligt för herr Clenow…
den 6 juli 2011
Dagens tips: Om ni får för er att rengöra toasitsen med handsprit, minns att pumpen kan vara kraftigare än vad ni tror. Placera inte pumpens utflöde direkt mot sitsen, för då studsar handspriten tillbaka igen, och framför allt: Stå inte där med med ointelligent öppen mun och undra vad som kommer att hända. Ni kommer att ångra er. Det gör jag.
den 20 juli 2011
Ha! Byta ut en trasig bräda på altanen är ingen match för en machokille som mig! Vill inte skryta, men senast Byggprogrammet tävlade i att slå i en spik vann jag överlägset. 34 slag! Jag gapskrattade inombords, men log överseende och pedagogiskt åt den byggelev som bara klarade 5 slag. Sicken sopa!
Nu påstår några elever att tävlingen gick ut på att slå i spiken med så FÅ slag som möjligt. Det är ju ingen sport!
den 29 juli 2011
Sönerna i samtal:
“Men du Jacob, ibland är mamma och pappa värre än oss två. Speciellt mamma.”MOHAHAHAHAHAHAHA!
den 27 augusti 2011
Med redigerade bilder i handen missar jag första infartsvägen till brudparet. Tillbaka igen missar jag nästa sväng också, och vägen förvandlas sakta till gräs och lera. På landet känner alla varandra, så jag frågar mig fram. Ingen känner dock ingen. Till slut får jag rådet att åka “rakt fram”. Jag invänder att det är en återvändsväg. “Jaså, den skylten. Den GÄLLER inte.” Aha.
den 1 september 2011
“Godmorgon ongjäklar, idag ska vi titta på film.” Ungefär så inledde jag gårdagens lektion. Istället för jubel blev det dock protester. Några ville jobba vidare med uppgifter och andra förstod inte vad filmen skulle vara bra för. Även ett par minuter in i filmen märker jag ett tydligt motstånd. Det är då jag plötsligt inser att jag visar filmen för fel klass. Alla har bytt klass under sommaren… By the way, imorgon ska jag visa film.
den 14 september 2011
Jag gjorde det igen… Dagens elever ville absolut inte ha prov. Tough luck, men ni borde ha läst på om 1700-talet. ELLER HUR?! Knappast mitt fel! Jaha… har ni inte börjat på 1700-talet? Aha… ni tittade inte på film förra veckan? Oj då…Jag tog fel på klass igen. På samma klass. Världsklass.
den 10 november 2011
Hmmm… Diskborsten stod inte att finna, och jag ville diska stekpannan för att göra mina prisbelönta pannkakor. Till slut fick jag välja en lång och smal borste jag hittade, och den var värdelös som diskborste, men vad gör man? Hela borsten böjde sig mot den hårda stekpannan, eftersom borstens enda livsuppgift är att borsta inuti avlånga flaskor. När min fru kom hem verkade det först som om hon ville skälla på mig för att jag böjt borsten, men det visade sig att hon bara ville försäkra sig om att jag inte skulle använda borsten till något, då hon hade nyttjat den för att rengöra långt ner i diskhons avlopp. Vid det laget hade både jag och barnen redan ätit upp våra pannkakor från den diskade stekpannan.
den 17 november 2011
Jag trampade på en duva i skara. Såg den inte. Men den var nog död från början. Hoppas jag.
den 23 november 2011
“Du är som mamma”, sa jag till min äldste son efter ett lyckat prov, “du är duktig på NO.”
“Och jag är som du, pappa”, sa min yngste son då, “LAT!”
den 26 november 2011
I Herrljunga sökes “Personalchef med erfarenhet av lön”. Fniss! Det kanske vore något att ta upp som en merit i mitt eget CV. Jag brukar få lön varje månad, om jag inte har varit alltför jäklig, så då kan jag skriva att jag i alla fall har “lite erfarenhet av lön”.
den 2 januari 2012
Ville vara snäll, för en gångs skull, och räddade därför frugans maffiga glasljushållare från att blåsa ner i marken och krossas. Den står normalt på vår trappa och hälsar folk välkomna. Nu slutade det med att jag i garaget sprang på den i alla fall, och krossade den. Frågan är nu bara om jag ska erkänna eller mörka. Hon kanske inte kommer ihåg att den stod där innan blåsten?
den 09 januari 2012
Tack för alla gratulationer! Jag har beslutat mig för att erkänna (till mitt försvar var händelsen halv två på natten) att jag blev något konfunderad när de första gratulationerna kom. Jag fyller ju inte än på ett par månader, var jag helt säker på, och ägnade därför ett par minuter för att leta efter var i FB jag skrivit in denna felaktiga uppgift om min födelsedag. Lite pinsamt att snälla människor grattar mig i onödan, tänkte jag. Fast ni hade visst rätt, och jag hade inte helt rätt…
den 21 januari 2012
Rättar uppsatser. Skrev just “t.ex.”. Open Office ändrade automatiskt detta ord, som tolkades som felaktigt, till “latex”. Undrar vem som tillverkat den ordlistan.
den 26 januari 2012
Skit också, har problem med min 80-talslampa med tre långa, hängande “armar” och marmorplatta. En glödlampa går sönder hela tiden. Den gick även sönder en gång i Karlstad. Den gången ringde jag till en butik för att fråga om de kunde laga lampan, och butiken accepterade uppdraget. (Min fru – då sambo – trodde att det rörde sig om en trasig säkring. Som vanligt hade hon rätt, trots mitt överlägsna och pinsamma flin, men det är inte det den här historien handlar om.)
Nåväl, jag åkte till butiken på Kolvgatan 5 och lämnade in den väldiga tvåmeterslampan. Personalen tittade lite förvånat på mig, men jag spelade självsäker och sa att det var uppgjort per telefon att jag skulle lämna in lampan. Väl hemkommen insåg jag att jag glömt fråga när jag skulle få tillbaka lampan, så jag ringde butiken igen och frågade. “Tja, du kan ju börja med att lämna in lampan”, blev svaret. Medan förvåningen spred sig i mitt inre pockade en ihärdig fråga på ett svar: “Var tusan har jag lämnat in lampan?” Jag satte mig i bilen igen och åkte tillbaka till Kolvgatan. Väl framme såg jag vad jag borde ha sett tidigare: Denna butik säljer inte lampor, och det är inte heller en elfirma. Det hängde en enda elektrisk visp i skyltfönstret, men det fanns inget annat där som hade med el eller lampor att göra. Hur i hela världen hade jag kunnat jag lämna in lampan där?? Jag gick in och bad – betydligt mindre självsäkert än förra gången – om att få tillbaka lampan, och personalen uppvisade än större förvåning än när jag lämnade in lampan. Tveksamt lämnade man tillbaka lampan, och jag åkte vidare med den till den butik som hade lovat att laga lampan. När jag kom hem förbannade jag mig själv för att jag ännu en gång glömt att fråga om när jag skulle kunna hämta lampan. Jag blev tvungen att ringa en gång till för att fråga. “Tja, hämta den nu om du vill, för det är inget fel på den här lampan”, fick jag till svar. Det visade sig då att den första butiken – som inte sålde eller lagade lampor – ändå hade förstått vad felet var och bytt ut säkringen, men jag hade bara tagit lampan över axeln och gått, utan att betala. Undrar hur personalen såg på det hela när man summerade dagen. “En förvirrad student propsade på att vi skulle laga en lampa. EN LAMPA! När vi hade lagat lampan kom han tillbaka och tog tillbaka lampan, och han struntade i att betala.”
den 31 januari 2012
Pratade med kollegan Glenn Holmèn idag, och insåg plötsligt under samtalet att jag hade slarvat bort min jobbtelefon (vilket är en hemlig skräck i min värld). Jag spelade dock oberörd under flera minuter medan jag lugnt konverserande letade runt i rummet, i jackfickorna, i skrivbordslådorna som inte finns, på det tomma skrivbordet och därefter hela varvet två gånger till, innan jag insåg jag faktiskt pratade i min telefon med min kollega Glenn.
den 17 februari 2012
Lyckades just få en kallsup av en isbit. Det har jag aldrig varit med om förut.
den 21 februari 2012
Har faktiskt inte halkat alls denna viiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…nter, tänkte jag nyss. Tur att min stenhårda garageuppfart tog emot fallet. Undrar om jag kommer ha ont imorgon. Hoppas att grannarna inte såg.
den 16 mars 2012
MANUAL TILL HEMMAKOPPLAREN AV EL
Att byta kontakt på en lampa
* Klipp av dimmern på den gamla lampan med tre armar (ja, DEN lampan).
* Köp en ny strömbrytare.
* Koppla på den nya strömbrytaren. Ägna en timme åt att skruva dit de två kablarna i brytaren.
* Tryck i kontakten i väggen och utlös jordfelsbrytaren i rummet. Se gärna till att inte spara arbeten som är igång i datorn.
* Låt din pappa koppla ihop allt istället.
Att testa en spotlightskena
* Skjut in spotlightsen i skenan.
* Konstatera att man inte bör röra kopplingarna inne i skenan, eftersom det ser farligt ut.
* Tryck i kontakten i taket.
* Känn för säkerhets skull efter om det ÄR farligt att röra kopplingarna inne i skenan.
* Upplev den uppfriskande känslan när strömmen rusar genom din kropp. Utlös samtidigt jordfelsbrytaren för hela huset.
* Lyd din fru genom att inte hålla på med el igen.
den 9 mars
Mathias Clenow går all in på kinamaten
den 1 april
Hmmm… undrar om det går att torktumla mina skjortor, eller krymper dom då? (Undrar om jag får försöka?) Frugan hann inte se att jag placerade allihopa i torktumlaren, och om två timmar vet jag om man borde göra så här eller inte… Därefter kommer ni som är mina elever att få kunskap om viktiga saker i livet. Ni behöver inte tacka i förväg om ni inte ABSOLUT vill.
Ajdå… nu hittade frugan skjortorna i torktumlaren… ajdå…
Ha! Det gick bra och skjortorna verkar ha klarat sig TACK VARE MIG (eller kanske MIN FRU kan man ju erkänna väldigt tyst…). Jag har högskolepoäng i ALLT (eller kanske inte i just ALLT… fast jag har en del i svenska… räknas det?). Att testa ett plagg i taget är jag för MODIG för (eller möjligen för KORTTÄNKT för…) och att tro att frugan skulle få ett B medan jag fick D är HELT FEL (eftersom jag just nu var väldigt nära betyget F=underkänt… Fast officiellt var jag STRÅLANDE BRA!! Eh… eller kanske inte…)
den 11 april
Hahahaha!!! Jösses så korkat folk det finns! En cyklade till centrum, men hade tydligen glömt nyckeln till cykeln, så han fick GÅ hem UTAN cykel! Fniss!…men jag har gått hela vägen hem efter min nyckel nu, och kan snart låsa upp på min cykel… och jag är bara LITE puckad… ibland…
den 27 april
– Mamma, pappa brukar också tappa saker från matbordet ner på golvet!
– Ja mamma, det brukar pappa göra!Suck…
den 29 april
Japp, denna gång testade jag fullt ut! (Vadå? undrar ni.) Jo, att torktumla mina skjortor helt och hållet. Jag vill inte hålla på att kalla mig för “kung”, “smart kille” eller “fantastisk man”. Jag gör inte så. Det ligger inte i min natur. Däremot påstår jag att tjejer och kvinnor aldrig hade vågat testa detta. Ja, jag är tuff i mitt uttalande nu, men så är det.Hur det gick med skjortorna? Ja, det är naturligtvis helt oväsentligt. Det har inte med saken att göra. Dessutom kan jag köpa nya skjortor i rätt storlek till mig… och be om ursäkt till alla smarta tjejer och kvinnor… och aldrig göra om detta…
den 19 maj
Va? Menar du på allvar att jag skulle vara så glömsk att jag råkar torktumla ytterligare ett gäng skjortor? Tror du verkligen det om mig? Nej, jag tänkte väl det!…och i alla fall en av skjortorna har inte krympt … jättemycket…
den 22 maj
Många av er vet troligen hur jag har varit sedan i början av augusti, så nu tänkte jag göra lite mer hemma så att frugan slipper göra allt.
* Jag packade och drog igång diskmaskinen.
* Jag klippte gräset på tomten.
* Jag rensade ogräs bland de finaste blommorna. Komiskt nog låg det skräp bland blommorna, men det tog jag bort efter att jag blivit av med ogräset. Jajamen! Till exempel låg det en rosa papperslapp bland blommorna, och det stod “Heucherella alba bridget bloom” – vit klockvippa. Komiskt! En lapp bland blommorna! Fniss!
Vänta nu… kan detta vara en lapp om den blomma som min fru har planterat? Ehhh… den har jag ju dragit upp och slängt… för jag trodde det också var ogräs… Nu är frugan på väg hem… ehhhh…
den 28 maj
Yeah, lite roligt hade jag, Little Joe, Ben och Hoss på den gamla goda tiden, men det har väl ni ungar glömt…
den 28 maj
Jag har nyligen varit på samlingsträff av olika företag runt Herrljunga. Cirka 70 personer deltog och det var många trevliga människor. Presentatören ville dessutom att vi alla skulle ställa oss upp, i tur och ordning, för att berätta namn och yrke. Den första av de 70 deltagarna sa att han nu jobbat i 40 år. När det var dags för mig kunde jag inte låta bli att skoja, trots att jag bara kände fyra personer på plats:
“Jag heter Mathias och jobbar på gymnasieskolan… JAG har inte jobbat i 40 år. Men jag HAR JUST BLIVIT 40 år…” Jag vann en del skratt på detta försök att vara lustig, och det var tur, med facit på hand. De flesta deltagarna jobbade på olika företag runt om i Herrljunga. När föreläsarna sedan tog över var de duktiga på att presentera just sitt företag, men det var fullständigt ointressant för en lärare. Jag slutade att lyssna och kan därför inte berätta vad föreläsningen handlade om, inte något alls. När allt var färdigt “var det bara en sak kvar”, enligt presentatören:
“Mathias… ehh.. Klenåv!” Alla deltagare hade skrivit sina namn på listor, och nu lästes mitt namn upp, till stora applåder.
“Ojdå”, tänkte jag under någon sekund, “jag har inte en aning om varför mitt namn läses upp.” Dock spelade jag min roll, ställde mig upp, log och bockade, och fick veta att jag “hade vunnit priset denna gång”. Under ytterligare några sekunder funderade jag på om jag förväntades gå fram och hämta något, men jag kunde inte se något att hämta, så jag chansade på att sätta mig ner igen. Det visade sig att jag vunnit nästa mötesmiddag, men uppriktigt sagt har jag inte en aning om när mötet är, var mötet är eller vad nästa möte ska innehålla. Dessutom är det långtifrån klart att jag ska vara programansvarig i fortsättningen. Dock tror jag inte att någon märkte hur borta jag var under de sista sekunderna. Tur för mig, i alla fall. Lustigt nog hade jag haft små funderingar på att skriva “Nalle Puh” eller något annat fånigt som mitt namn på deltagarpappren, men lyckligtvis gjorde jag inte det. Då hade det blivit lite extra pinsamt…
den 30 maj
Idag är det exakt 20 år sedan jag träffade och blev tillsammans med en viss tjej, och exakt 4 år sedan jag gifte mig med en viss kvinna. Ja, jag skojar med orden, men tjejen och kvinnan är givetvis samma person, så hinner ni inte skoja med det! Självfallet skriver jag inte ut min fru Sofias traditionella efternamn i denna mening. Så knasig kan jag ju inte vara… så det får bli hela namnet… i nästa mening! Sofia Olsson är – och har i 20 år varit – mitt liv. Jag hade tur, och mina vänner hjälpte turen på traven! Intressant nog älskar jag henne mer för var dag som går, och så har det alltid varit med henne. Sofia, tack för att du finns i mitt liv.
Foto: Idag är det exakt 20 år sedan jag träffade och blev tillsammans med en viss tjej, och exakt 4 år sedan jag gifte mig med en viss kvinna. Ja, jag skojar med orden, men tjejen och kvinnan är givetvis samma person, så hinner ni inte skoja med det! 🙂 Självfallet skriver jag inte ut min fru Sofias traditionella efternamn i denna mening. Så knasig kan jag ju inte vara… så det får bli hela namnet… i nästa mening! 🙂 Sofia Olsson är – och har i 20 år varit – mitt liv. Jag hade tur, och mina vänner hjälpte turen på traven! Intressant nog älskar jag henne mer för var dag som går, och så har det alltid varit med henne. Sofia, tack för att du finns i mitt liv.
den 7 juni
Då är det dags att meddela de order jag just har fått från mina två barn: Jag får bara pussa deras mamma. Inga andra tjejer. Alla tjejer jag känner har alltså tur idag, eftersom jag ska göra mitt bästa för att lyda mina barn. En order är och förblir en order.
den 9 juli
Det är ju sanslöst, detta… för två dagar sedan drack jag direkt ur juicepaketet. Det är ju ändå bara jag som dricker det här hemma. Plötsligt började juicen rinna ut på båda kinderna, över hela tröjans framsida och försvann utmed tyg i kortbyxorna. Det MÅSTE ha varit fel på det paketet, så jag berättade inte det för frugan. Jag vill ju inte vara elak mot juicepaketstillverkaren inför min fru… För en minut sedan fick jag för mig att dricka lite juice igen… direkt ur paketet…igen. Denna gång rann juicen rätt in i vänstra näsborren tills jag började frusta och nästan spotta. MYCKET juice, dessutom. Alltså MÅSTE det vara fel på juicepaketet… är jag SÄKER på…
den 11 juli
Okej, jag erkänner… Det har oftast gått åt skogen för mig när jag har handlat kläder etc. på egen hand, så numera gör jag inte sådant längre. Ändå köpte jag precis nu ett par sandaler, samma som jag har handlat i över tio år. Jag brukar handla nya av den vanliga modellen varje år, men det har nog gått tre år sedan sist.
– Hej, har ni fortfarande sådana här sandaler? (Sandalerna satt kvar på mina fötter, men jag sträckte en av dem lite framåt.)
– Ja…
– Bra. Jag har storlek 44.
– Då ska du få testa… (började ägaren men jag avbröt henne):
– Behövs inte. Tackar!Totalt sett tog det nästan en minut att vara i en affär, inklusive betalningen, men jag stod ut med det för en gångs skull. Just dessa sandaler är väldigt sköna, eftersom det finns gas i sulan som gör trampande behagligt. Väl hemma tog jag av mig de gamla sandalerna för att titta om det stod något på dem, men de verkade lite väl slitna på ovansidan. När jag tittade på undersidan började jag förstå varför de inte har känts så sköna att gå runt i under några månader… eller några år…
den 21 juli
Idag målas ena sidan på garaget. Jag är – konstigt nog – förbjuden att måla de flesta delarna, eftersom det påstås att jag tidigare har spillt lite VÄL mycket målarfärg på olämpliga ställen. Plötsligt upptäcker jag att en rejäl klick har spillts på fel ställe, så att hela hörnet måste målas om med rätt färg. Då infinner sig frågan: Vem har spillt? Är det en man eller en kvinna? Nu tänker jag absolut inte göra mig lustig över kvinnor, och absolut inte min fru, så därför får intresserade besvara frågan. De flesta som läser detta känner ju mig. Alltså, har en man klantat sig, eller möjligen en kvinna? Vad tror ni som läser detta?
Okej då, det VAR jag som klantade mig… igen… Typiskt. I bästa fall hinner jag måla över den rätta färgen om någon dag eller två, så kanske hon inte upptäcker det hela. Hmm… ELLER så kanske jag kan hävda att någon annan gjort detta, eller kanske att det varit så här i flera år, sedan vi målade förra gången. Det KAN funka…
den 26 juli
En intressant dag…
När jag skulle åka tåg till mina vänner i Alingsås idag åkte jag extra tidigt ner till stationen för att köpa biljett. I vanlig ordning meddelade maskinen glatt att den var avstängd och inte kunde användas.
“Suck…”, tänkte jag. Då har jag 40 minuter till goda att göra ingenting…
På tåget kom konduktören åt mitt håll och jag meddelade vänligt att jag ville köpa en biljett, men att jag ville undvika att betala extra eftersom automaten faktiskt varit trasig. Hon log och frågade vart jag skulle åka.
“Jönköping”, svarade jag. Hon log glatt tillbaka och sa att jag i så fall hade satt mig på fel tåg. Vi var nämligen på väg till Göteborg.
“Nää”, sa jag, “jag menade Alingsås, alltså.” (“Vad 17 säger jag egentligen?”, funderade jag på efteråt. “Varför råkade jag säga Jönköping istället för Alingsås?”)
När det var dags att resa hem med tåget, efter cirka sex mycket trevliga timmar med vänner, gick jag till maskinen på Alingsås-stationen för att köpa hemresebiljetten. Det visade sig dock att maskinen var trasig… Dock upptäckte jag att just Alingsås – i motsats till Falköping – har kvar ett kontor där man kan köpa biljetter. Jag gick dit och bad om att få köpa biljett till Falköping.
“Tyvärr”, svarade damen, “men systemet är trasigt.” Jag bara stirrade på henne. Därefter nickade jag och kände mig mer än lovligt förvirrad, innan jag gick ut för att vänta på tåget.
Väl inne på tåget gick minuterna hastigt framåt utan att någon konduktör dök upp, men det meddelades i högtalarna att hela det digitala biljettsystemet var nere. Biljetter kunde ändå köpas av konduktörerna. Jag började fundera på om jag skulle få köpa biljett alls, när en kvinnlig konduktör plötsligt dök upp med bara några minuter kvar till Falköping. Jag satt ensam, mellan två vagnar, som jag brukar göra. Dock hann jag bara börja dra upp första centimetern på kardborrebandet till fickan där plånboken fanns, innan konduktören – utan att titta mot mig – gick vidare till de sista i tåget, några meter från mig. Jag hann inte ens säga att jag inte hade biljett.
“Nu SKA jag betala!!”, tänkte jag, och visste att det bara skulle ta någon minut innan hon kontrollerat de sista i vagnen. När hon kom tillbaka och stannade intill mig valde hon återigen att inte titta mot mig.
“Ja, jag vill alltså köpa biljett, till Falköping”, sa jag högt.
“De är otrevliga och vill inte betala”, sa konduktören plötsligt till mig.
“Ehhh…, jag vill alltså köpa biljett innan vi kommer fram, FRÅN Alingsås TILL Falköping, vad jag nu kan ha sagt tidigare”, sa jag och log. Lustigt nog viftade konduktörskan bara bort det jag sa, viftade bort det bokstavligen.
“De köper inte någon biljett!”, sa damen igen, alldeles tydligt trött och arg. Vi pratade vänligt med varandra de två sista minuterna, och när tåget stannade verkade den andra kvinnliga konduktören inte det allra minsta intresserad av att kolla om den som pratade med hennes upprörda kollega hade biljett eller inte. Dessutom var jag tvungen att gå ut för att inte åka vidare till Skövde. Sålunda åkte jag gratis, fastän jag faktiskt försökt att få betala. Helknäppt.
den 1 augusti
Det där med att handla på ICA…
För en vecka sedan handlade jag på ICA, och jag ville som vanligt trycka ut rött ljus från handapparaten så att priserna läggs upp på miniskärmen. Tyvärr slutade apparaten att fungera direkt när jag lyfte ut den från sin plats och även nästa kund råkade ut för samma sak. En av de anställda råkade komma förbi just då, och konstaterade att det blivit något fel på tekniken. Vi blev ombedda att handla på traditionellt sätt, och därefter meddela den ansvariga för apparaterna vad som skett, samt uppge våra namn. Vi accepterade båda förslaget, och när jag handlat klart och betalat berättade jag för den aktuella damen att apparaterna verkade vara trasiga. Däremot glömde jag att lämna mitt namn.
Dagen efter skulle jag åter handla med apparaten på ICA, och hela tekniken var nu uppenbarligen i funktion igen. Dock presenterade apparaten glatt till mig att jag redan hade fått en handapparat, så ytterligare en kunde jag inte få. Jag insåg då att jag dagen innan hade glömt att meddela det jag hade fått order om, nämligen mitt “inloggade” namn i prylen, så i teorin hade jag vandrat runt och handlat på ICA i över 24 timmar…
Jag gick till en ICA-anställd och bad henne om ett försök till lösning. Efter att ha jobbat med problemet en stund på olika maskiner konstaterade hon att felet var märkligt och att hon inte visste hur det hela skulle lösas. Återigen fick experten pilla med lösningen, och jag tyckte att det var komiskt och pinsamt på samma gång. Till slut var allt klart och jag kunde handla med handapparaten på vanligt sätt… ända tills jag skulle betala i maskinen där man även ställer tillbaka apparaten. Jag var lite snabbare och tuffare i sinnet än vad jag egentligen är, så jag försökte slå in min VISA-kod på ICA-kortet, vilket ledde till att hela maskinen fick spader och uppmanade mig till att söka upp kassörskan… igen.
-Eeh… hej… det är jag igen, och det blev lite fel… Resten minns jag inte och vill inte minnas det heller… Suck….
den 3 augusti
…och för några dagar sedan fick jag i uppdrag att handla två saker på ICA: Marsankräm och flingor till frugan. Det är ju ett faktum att mitt minne blivit lite sämre efter operationen i oktober, och …host… mitt minne har ju aldrig varit helt kalasbra… När jag anlände på ICA hade jag glömt vad jag skulle handla, som vanligt. Efter MYCKET funderande kom jag på orden “marsankräm” och “flingor till frugan från Paulúns”. Dilemmat blev flingorna, för min hjärna ville absolut inte hjälpa till med vilken typ av flingor som gällde. Dock är jag väldigt intelligent, som alla vänner känner till, och kom därför på lösningen.
Väl hemma igen ställde jag undan kassen och visade – utan att säga något – flingorna jag köpt för frugan.
“Det var inte ‘Paulúns superflingor’ jag ville att du skulle köpa”, sa hon.
“Nej, jag vet”, sa jag och gick och hämtade ‘Paulúns müsli’ från kassen. “Det du ville ha var ju…?” sa jag och lyfte på ögonbrynen.
“Müsli? Nej, jag sa ju…”
“Jajamen!”, sa jag och spelade tuff en gång till, “men jag ville bara att du skulle få chansen att testa olika typer av flingor från Paulúns. Bra tänkt va? Det är ju ‘granola’-versionen du brukar äta! Eller hur?” Jag hämtade det sista paketet jag hade hittat från Paulúns på ICA.
“Ja… ‘granola’ var det jag bad dig om…”
“Just det”, sa jag med självförtroendet tillbaka igen. “Med smaken ‘Kakao och hallon’! Du ser att jag löser detta enkelt!”
“Nej,” sa frugan, “det var ju smaken ‘hasselnötter och dadlar’ jag bad om. Men jag kan ju testa den här smaken också!” Frugan gapskrattade och jag stängde ögonen hårt, böjde ner huvudet och gick långsamt ut från rummet. Borde det verkligen vara jag som handlar?
den 31 augusti
ATT VARA MANLIG
Strax innan sommaren blev jag tjurig på mina skor, som varit med ganska länge, och som hade lite väl stora hål på olika ställen. Alltså slängde jag dom, som normala människor tydligen gör ibland. Jag inbillar mig att det hela inte är några problem för kvinnor, eftersom ni kvinnor kanske har FLERA sorters skor, men jag är ju MAN… Jag insåg sedan att jag inte hade några andra skor, och jag har därför använt mina tofflor under hela sommaren. Detta fungerar fortfarande, men det verkar som om sommaren kommer att följas av höst och sedan vinter.
Jag åkte därför till skoaffären för att köpa skor. I förbifarten sagt AVSKYR jag att handla skor och kläder, och jag har löst eventuella klädinköp genom att åka till Z-reklam och handla samma typ av T-shirts vartannat år. Övriga kläder handlar jag på Dressman. Om det inte finns godtagbara kläder där, åker jag INTE till andra klädbutiker.
Nåväl, skorna och tofflorna handlar jag alltid på samma ställe i Falköping. Den tidigare ägaren kände alltid igen mig:
“Hej, har ni toff…”
“Nej, dina kommer inte in förrän nästa vecka.” Jag behövde varken säga mitt namn eller varför jag kommit in i butiken.
Såvitt jag har förstått är butiken såld, och de nya ägarinnorna känner inte igen mig. Denna dag var det alltså skor som gällde, så jag gick runt och spanade efter lämpliga. Efter att ha testat två stycken bestämde jag mig för vilken av de två som troligen var lämpligast. (Dessutom köpte jag storlek 45 istället för 44 som jag normalt har, så jag slipper lämna tillbaka skorna om de skulle börja kännas… för små…) Jag gick fram till kassan för att betala till den unga damen.
“Så bra, du hittade något du är nöjd med. Då hämtar jag vänsterskon också så att du får testa båda tillsammans.”
“Va? Nejnejnej! Jag har redan varit här längre än jag någonsin har varit i en skobutik, men jag visste ju inte vad jag skulle ha. Jag kom för över sju minuter sedan, men du såg nog inte när jag kom in.”
Tjejen stirrade på mig under någon sekund och tjöt sedan av skratt. Jag valde att le lite osäkert tillbaka. Hon trodde förmodligen att jag skojade med henne. Det är svårt att vara så manlig som jag är.
den 8 september
Vadå? Det var bara hög luftfuktighet. Inget att gnälla över.
den 10 september
Sånt här åt jag i England varje kväll när jag var barman/bartender (eller barperson, som det hette). Engelsmännen trodde att jag skojade om detta, men de förstod sig inte på oss svenskar. Tack vare några kollegor och elever käkar jag nu ett par glas med isbitar varje kväll. Lovely!
oklart datum
Lena W: “Träffa Lars M idag. Han pratade om när vi gick i skolan och hade matte sista lektionen på fredagar. Du hade en tjej som var intresserad av dig (“P” hette hon) och hon gick till cyklarna då. Några av oss andra retade tydligen er… Vilket minne den mannen har! Hur kan han komma ihåg oss efter alla år och elever! Och hur kommer han ihåg att vi gick i samma klass. Det var väl en speciell klass…”Mathias C: “Ja, speciell klass var vi (på ett positivt sätt) i högstadiet, men det fattade nog ingen av oss då. Jag minns faktiskt delar av hans lektioner. Han var himla bra och kul! Undrar vem “P” är…? Hmmm… när jag tänker på det var jag lite intresserad av en tjej som nog hette “P”, men när jag visade visst intresse kändes det inte som om jag fick gensvar… Dock brukade jag och Emil G ha samma smak, vilket vi redan då skojade och fortfarande skojar om. Han var nämligen också lite intresserad av den damen, men ingen av oss fick ihop det med henne. Däremot frågade hon mig ofta (hmmm… när jag var badvakt…) om vad Emil hade sagt och tyckt om henne senast etc. Undrar om det var detta Lars M märkligt nog kände till? Hehe!”
den 11 september
Jaha, då fick jag lida av att jag gillar is. När jag tuggade i mig isbitar från ett glas tyckte jag plötsligt att en bit var väldigt mjuk. När jag tittade efter visade det sig att det jag tuggade på inte var genomskinligt utan svart. Härligt att knapra på en fluga…
den 28 september 2013
På väg att handla såg jag plötsligt en hare i en trädgård, och den kutade inte iväg som harar brukar när de får syn på människor. Jag fotade den på långt avstånd med min mobil…. efter en liten stund började jag plötsligt fundera på vad jag egentligen hade sett, och tittade på fotot. Det verkade ju snarare vara en kanin istället för en hare. Kaniner springer väl inte lösa, funderade jag vidare. För att vara säker gick jag tillbaka hem och visade bilden för frugan. Jodå, en kanin var det, men ägaren var oklar. Jag frågade en granne, som inte kände till ägaren. Den som till slut löste problemet är min äldste son. Jag skickades till nästa gata, och ägaren till det aktuella huset berättade att kaninen hade flytt under natten. Vi gick från framsidan på huset under förhoppning att kaninen fanns kvar i närheten. Grannens dotter ropade plötsligt att hon såg kaninen på baksidan av huset. Jag hoppas och tror att det hela löste sig, och hoppas och tror att jag slutar dagdrömma och i fortsättningen inser direkt vad som händer…
den 22 oktober 2013
(Jag:) -Egentligen är det jag som bestämmer i familjen, så vi ska…
(Yngste sonen:) -Nej, du bestämmer inte så mycket.
(Jag:) -Fast mamma bestämmer ju inte i familjen.
(Yngste sonen:) -Jo.Vår yngste son verkar ju inte ha koll alls…
den 28 oktober 2013
Idag fick jag i uppdrag att beställa bord på en restaurang, till mig själv och till ett gäng kollegor (Maria Lannerskär, Jennie Larsson, Sofia Pafvelsson, Marie Nyström, Thomas Hansson, Sören Olsson, Glenn Holmèn, Magnus Stenseke och Thomas Fridén). Jag ringde därför under rasten på mötet.
– Hej, jag och några till vill gärna komma till er för att äta vid 12.
– Vad heter du?
– Mathias.
– Och i efternamn…?
– Clenow.
– Va?
– Ja, alltså C L E….. N O W.
– “Cle”?
– Nja, “Clenow”. Jag har varit hos er många gånger förut.
– Jaha…?
– Ja… jag är skallig och…
– JAHA! DET ÄR DU! VÄLKOMMEN! (klick i telefonen)
– Ja, jag är alltså lite skallig och.. Hallå? HALLÅ?
den 31 oktober 2013
Ibland vill jag ge damen blommor, men aldrig om hon räknat med det från början. Idag var en sådan dag. Jag är lite snurrig i beställningar, men vet om det och förberedde mig innan. Lite…
“Hej, jag skulle vilja köpa tre röda rosor. De där.”
“Jaha, men vi har ju de här rosorna också.”
“Nej, det är de där som är snyggast.” Jag kände mig självsäker på blomsterhandeln. Äntligen. Damen började slå in rosorna och jag förklarade snabbt – innan jag skulle få frågan – att jag inte ville ville ha något kort till. “De är till min fru”, sa jag med ett vänskapligt leende. Hon tittade nyfiket på mig. “Ja, vi gifte ju oss för cirka 20 år sedan.” förklarade jag. Hon log och såg lite imponerad ut.
“Vill du ha genomskinlig plast eller grönt papper?”
“Ehh…”, sa jag utan att ha lyckats beräkna frågan i förväg, “gör så som verkar lämpligt.” Skit också, ett så osäkert svar, men jag var ju totalt okänd för henne och skulle snart därifrån.
“Jobbar du på Tour Andersson?” frågade hon plötsligt och stirrade på reklamen på min jacka. Under någon sekund blev jag orolig över att hon skulle känna till mig, men jag insåg snabbt att jag ju faktiskt inte jobbar där.
“Nej”, sa jag med självförtroendet tillbaka, “jag jobbar i Herrljunga och vi samarbetar med TA.”
“Jaha”, svarade hon, “jag bor i Herrljunga!”
“Ehh…” sa jag igen, “där jobbar jag som lär… (OJOJOJOJ!) I ALLA FALL, nu ser jag att du har slagit in blommorna så det är dags för mig att ta mig hemåt!”
Jag kände mig ganska nöjd med att jag inte hunnit göra bort mig om det mot förmodan var mina elevers mamma jag hade pratat med. Därefter insåg jag att jag återigen hade påstått att jag varit gift i 20 år. Jag och frugan TRÄFFADES för tjugo år sedan och har varit gifta i … ehh… FÄRRE år… DET är jag HELT säker på.
den 14 november 2013
När jag klev av tåget idag i Falköping la jag märke till en cirka 30-årig kvinna med en mycket stor småtting. Småttingen sov raklång i hennes armar. Jag brukar inte prata med okänt folk, men kunde inte låta bli denna gång.
“Hej! Du vet väl att du kan åka hiss ner så att du slipper gå i trappan och bära barnet?”
“Ja”, svarade hon, “men skulle du kunna hjälpa mig med den tunga väskan nerför trappan?”
“Javisst.”
“Oj”, sa hon plötsligt och stirrade på min jacka, “jobbar du på Tour Andersson i Annelund?”
“Nej”, sa jag, “men jag undervisar de eleverna. Och dessutom många elever från olika program.”
“Oj! Har du haft eleven X? Honom känner jag!”
“Nej, det tror jag inte… men jag har ju undervisat en del elever under åren. Jag har jobbat där i tretton år.”
“VA? Hur gammal är du?”
“40.”
“VA??? Är det säkert???”
Det visade sig att hon trodde att jag var cirka 20 år. Härligt att få prata med trevliga människor på ålderns höst!
den 16 november 2013
Ah, en vän tog tydligen en trevlig bild på mig. Man tackar!
Thomas Hansson det kan inte vara du, du ser ju ut såhär
Mathias Clenow Hehe! Du är ju rolig du!! Det där är inte jag, men rätt likt. Hmmm… bakgrunden är faktiskt liknande. Har du lekt lite med bilden?
Thomas Hansson Jag är alltid oskyldig, tror mer att du lekt med den första
Mathias Clenow Va? Nu hörde jag inget… Nä, jag har tydligen en kollega som lyckats få tag på bilden och lekt med den. Ser nu att det nog vore enkelt att leka med bild när jag lägger ut originalet.
Thomas Hansson Skulle jag leka, jag är den mest seriösa personen som finns….
Mathias Clenow Jösses!! Hur gjorde du det där??!
Thomas Hansson Jag har inte gjort något, det är kameran….
Mathias Clenow Nänänä, du har bara lekt med något program!
Thomas Hansson sånt tjafs pysslar inte jag med, vad skulle vara PhotoShop eller?
Mathias Clenow Nä, du kan ju inte Photoshop, så det kan det definitivt inte vara.
Thomas Hansson nää, jag är kass på det…
Thomas Hanssons foto.
Mathias Clenow Va? Hur gjorde du det där??
(Här och nu erkänner jag att jag tog bilderna själv med hjälp av en surfplatta. Ytterligare bilder tog jag, som nu visas här:)
den 22 november 2013
Vadå “Gå och ställ dig där!”? Vad menade ni med det, elever? Jag är ju helt stilla hela tiden.
den 26 november 2013
Jag erkänner att jag lekte lite med en kopiator för någon månad sedan, men jag tappade bort pappret från kopiatorn och tänkte inte mer på det. I förra veckan besökte jag TA i Annelund, där jag filmade Glenn Holmèn, Sören Olsson och några av mina elever. Plötsligt fick jag syn på något oväntat…
den 27 november 2013
Så det säger jag, lillebrorsan Andreas Clenow, att om du fortsätter att fåna dig ligger du risigt till!
den 1 december 2013
Vadå? Jag fattar inte. Varför skrattade ni åt mig när jag erbjöd mig att betala maten?
den 3 december 2013
Idag besökte jag, Glenn Holmèn, Fidan och Damir en högstadieskola för att berätta om vårt program på Kunskapskällan. Under tiden vi pratar med elever och lärare här och var i korridoren, kommer ett par högstadietjejer fram till mig:
-Hur gamla är dom?
-Eh… va? svarade jag.
-Hur gamla är dom killarna?
-Jaså, mina elever. De är mellan 18 och 19 (gissade jag).
-Aha… Hur gammal är du?
-Va? Jag? Ehh… några år äldre.
-Hur gammal då?
-Ja, jag är deras lärare…
-Är du 30?
-Hehe! Ja, på ett ungefär… fast något äldre.
-40?
-Ja, jag är 40.
-Va?? 40??? Är det sant??? VA??
Gött att få oväntat självförtroende ibland!
den 8 december 2013
…och vissa blev på dåligt humör i fredags morse när de trodde att det snöade på tågstationen…
den 20 december 2013
Gött att käka med Sören Olsson, Glenn Holmèn, Rolf Aleryd, en tidigare elev vars namn jag inte vet om jag får nämna samt ett gäng trevliga handledare på TA. Så här var det (och jag passar på att driva med de jag känner, som vanligt): http://www.youtube.com/watch?v=kJh_3_SyhzE&feature=youtu.be
den 31 december 2013
God ju… ähhh… god år… Näää… Vänta nu…Ah!! “Gott nytt år till er alla!!!”
den 13 januari
Vinterledighetens projekt nummer tre är nu avklarat. En kollega bad mig nämligen att vara Carl Michael Bellman på en av hans lektioner med NA2/TE2. (Dessutom la jag till hans efterträdare, Cornelis Vreeswijk.) Mitt dilemma är bara att jag blir så sanslöst nervös av sånt, särskilt när jag är ensam vid framförandet. Dessutom fick jag för mig att spela in alltihopa, och varken jag eller kollegan Andreas berättade för klassen vad som skulle ske. Jag låtsades vara någon som skulle fota “vad-som-nu-skulle-ske” och satte helt enkelt bara igång en inspelning. Därefter gick jag till rummet bredvid för snabbt ombyte och med peruk. Väldigt få på skolan visste vad som skulle ske, vilket jag gillade. Jag hade tidigare förberett genom att skriva ut några av sångerna som skulle framföras. Första gången gick det bra. Andra gången stod plötsligt rektor Maria vid kopiatorn och undrade vad jag höll på med. Jag fick fullständig tunghäfta och visste inte vad jag skulle svara:
– Ehhh… jag ska bara… alltså…
– Jaha, vad är detta? Ska du sjunga Bellman? För vem då och när? Jag kommer!
– Ehh… jag… (svälj) ska bara… ehh… gå nu…
Jag sprang iväg till mitt arbetsrum och berättade början på denna historia för kollegan Rolf. Plötsligt öppnas dörren av… jodå… rektor Maria igen.
– Fick du med dig det pappret jag skrev ut? Här är det du glömde! Var ska du sjunga?
– Va? Alltså…
Jag fattar inte varför jag hela tiden är så pinsam…
den 25 januari
Vi har just firat min mammas födelsedag med en middag på en restaurang. Som vanligt drev jag med min yngste son genom att dra åt mig hans bestick och tallrik så fort han tittade åt ett annat håll. Dessvärre missade jag att glaset med hans Coca Cola stod intill tallriken, men förstod det när hela innehållet i det stora glaset plötsligt landade i mitt knä. Minstingen verkade inte bli helt missnöjd med det som hände. Han tänkte troligen ungefär likadant som det hans storebror allvarligt sa till sin mamma under vår resa hemåt i bilen:
“Då sitter vi här med en vuxen och tre barn.”
den 26 januari
Hmmm… jag fattar fortfarande inte varför kollegan Maria vek upp mitt ena byxben, men jag följer naturligtvis de order jag får. (Fast eventuellt så följde jag inte hennes nästa order, att vika tillbaka byxbenet. Möjligen gick jag istället med byxorna som på bilden. Hela dagen. Utomhus och inomhus. Och hörde tydligt hur folk på Storgatan i Herrljunga pratade med varandra och undrade varför han som gick förbi dem hade “konstiga byxor”.)
för 20 timmar sedan
“Knattarna! Jag råkade snubbla in i en glass. Vill ni se?”
“Mamma! Mammaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!”
“Hehe!”
den 12 februari
“Folk i allmänhet verkar tro att de känner mig bättre än vad jag själv gör”, gick jag och funderade när jag plockade upp ur diskmaskinen. Eftersom frugan är sjuk och sover just nu, skulle folk till exempel kunna poängtera att jag får vara noga med att inte tappa ett plåtlock på ett stengolv när frugan sover.”Det skulle givetvis låta en hel del innan locket tystnar och ligger stilla, men jag har faktiskt större kontroll på mig själv än vad andra förstår”, tänkte jag vidare… innan jag ofattbart nog tappade ett plåtlock på ett stengolv…
den 13 februari
Frugan gapskrattade åt mig för några år sedan när jag hade skruvat på handtagen till vårt klädskåp. Så illa är det ju inte, tycker jag, och jag mätte var handtagen skulle sitta så att de kom i höjd med varandra. Det är inte perfekt, men skapligt… om man inte jämför med det tredje handtaget förstås… men inte ens jag är ju perfekt…
den 17 februari
Efter maten med Rolf, Glenn och Sören frågar de alltid med glimten i ögat om jag vill ha kaffe. Inte idag. Denna gång bar Rolf fram en kopp till mig, varvid Glenn böjde mitt huvud bakåt med orden: “Drick nu, sketonge!”Hehe! Jag är inte helt missnöjd med att vara UNG sketonge i sällskapet, genom att helt enkelt inte sörpla i mig kaffe!
den 28 februari
Jag vikarierar fortfarande som datanisse på högstadiet. Några gånger tidigare har elever i närheten gapskrattat när jag gått förbi dom. Jag har aldrig förstått vad dom har skrattat åt, men valt att le i samförstånd. Idag hördes samma skratt igen. Denna gång pekade tre högstadietjejer tydligt mot mig:”Hej du din sladd!”
“Va?” sa jag.
“Det hänger en sladd där!”Plötsligt insåg jag vad dom hade skrattat åt hela tiden, och jag tyckte att det var komiskt samtidigt som jag blev röd i ansiktet:
“Ja, jag har hårddiskar med dataprogram i fickorna, och jag… ehhh…”, sa jag.Två timmar senare gick jag i samma korridor på högstadiet och kom att tänka på det som hänt på det stället tidigare under dagen. Bara några sekunder senare bröt jublet ut igen, möjligen från samma tjejer. När jag fick se bilderna på mig blev jag ännu lite rödare i ansiktet…
den 1 mars
Forma ett samhälle — med Glenn Holmèn.
den 3 mars
Jag stod idag och pratade med ett par lokalvårdare och ett par vaktmästare, när kollegan Ia (Maria) fick syn på mig. Plötsligt dök hon upp bakom mig och började dansa mot min rygg. Vad hon sa minns jag inte. Jag kämpade i komplett vansinne för att inte visa hur jag skämdes, och såväl personal som elever intill kiknade av skratt. Eftersom jag är – och alltid har varit – tuff utåt, hoppas jag att jag denna gång inte blev helt illröd i ansiktet och inte svettades som en flodhäst som badar. Dessutom vet jag sedan många år tillbaka att det inte är någon mening med att ge tillbaka, för mot Ia förlorar jag ALLTID. Istället tänkte jag ut hur jag skulle kunna segra på annat sätt. Väl hemma berättade jag nämligen hela historien för min fru, Fia (Sofia), och var tämligen säker på att hon skulle bli tjurig och stå på min sida. Jag har nämligen lätt för att förstå hur mina nära och kära fungerar. Istället GAPSKRATTADE frugan åt det som skett, och hälsade att hennes man – JAG alltså – är fri att låna på fredagar. Va? VA?? Hörrudu Christian, du är ju gift med Ia. Hur vinner du mot din fru?
den 11 mars
Idag är jag hemma med minstingen, som är krasslig. Lyckligtvis är jag kung på att göra mat:
-Jacob, gillade du maten idag?
-Ja.
-Och vem är det som är bäst på att göra mat i familjen?
-Jag.
-Fast du gör väl aldrig i ordning mat till familjen, eller hur?
-Nej.
-Så vem är bäst?
-Hmm… mamma.
den 19 mars
1.
I måndags under lunchtiden åt jag, Sören, Glenn och Rolf som vanligt på samma restaurang under mötet. På just denna restaurang betalar man EFTER att man har ätit klart, vilket ibland gjort att jag har varit nära att glömma att betala. Därför är jag väldigt noga numera:
“Hej, jag åt lunchmenyn, som vanligt.”
“Du får det gratis.”
“Haha, det var ju bra! Allvarligt talat, hur mycket ska jag betala?”
“Inget. Du brukar ju äta här och just det du har ätit får du gratis idag.”
“Ehh… menar du allvar? Jaha… tack…”, stammade jag både nöjd och förvirrad.
Den anställde gapskrattade åt mig när jag gick mot dörren, och då upptäckte jag att även kollegorna flinade. Rolf visade sig ha betalat åt mig redan när jag studerade insidan på toaletten, som tack för att jag betalade åt och skojade med honom i förra veckan. Det är konstigt att jag är så oerhört lättlurad.
2.
Idag ställde sig inte mindre än tre resenärer intill mig på olika platser på tågstationen i Falköping. Så fort jag bytte plats för att den första rökte cigarett, kom nästa och pustade ut rök. Jag avskyr sådant, så jag gick till den andra delen där jag normalt aldrig står och väntar på tåget. Lustigt nog hittade jag plötsligt en trevlig medresenär där, och vi pratade mycket och länge. När tåget kom in på perrongen gick vi in i den första vagnen istället för den sista, som jag brukar åka i. Väl där fortsatte vi att prata när medresenären plötsligt påstod sig inte känna igen några av träden vi åkte förbi.
“Inte jag heller!”, flinade jag, och fortsatte historien jag hade påbörjat. Dock kunde medresenären inte släppa tanken, och fick plötsligt för sig att vi inte var på väg till Herrljunga. Ungefär då utropade rösten i högtalarna automatiskt:
“Nästa station: Sandhem. Sandhem.”
Vi tittade med uppspärrade ögon mot varandra under några sekunder, och bröt sedan ut i skrattanfall. Vi hade klivit på fel tåg. När vi funderade tillbaka insåg vi båda att tåget visserligen hade kommit in och lämnat perongen i rätt tid, men att vi inte hade sett det tåg som alltid åker några minuter innan vårt. Mot Jönköping…
När konduktörskan kom förbi frågade vi när tåget skulle stanna på nästa station, och vi medgav att vi kommit in i fel tåg. Konduktörskan kände igen oss båda, log och påpekade att hon hade blivit förvånad över när hon hade sett redan på stationen att vi gick in i Jönköpingståget istället för Göteborgståget. Jag skrattade mer och mer och vi gick av i Mullsjö. Där behövde vi bara vänta i några få minuter innan nästa tåg skulle komma förbi åt andra hållet. Om tågen passade tiderna åt båda hållen i fortsättningen skulle vi missa tåget från Falköping mot Herrljunga med cirka en minut. Dock var tåget i Falköping försenat även denna gång. Vi hann komma med, och lustigt nog kom det fram alldeles för sent till Herrljunga också. Jag missade därför de första 10 minuterna på ett möte jag borde ha haft 50 minuter på mig i Herrljunga att komma i tid till. Sorry, chef Maria, nu vet du sanningen som jag inte kunde med att berätta. (Dessutom sms:ade jag en viss Rolf för att han skulle ha kännedom om varför jag var sen på mötet. Lustigt nog berättade han att någon hade sms:at honom på mötet, men ingen fara, det hade han tryckt bort…)
3.
När jag efter mötet drog igång datauppdragen på Altorpsskolan, kände jag mig åter i form och glömde det som skett på morgonen. Jag gick in i ett arbetsrum och pratade om en tanke jag fått om rummet när det gäller nätverksuppkopplingen. De stirrade vilt på mig, och jag tyckte mig märka att de inte förstod vad jag menade, så jag bestämde mig för att förklara mina tankar:
“Jo, jag menar att om jag kör in kabeln här i hålet på… ehh… vad skrattar ni åt?”
Lärarna i rummet, två kvinnor och en man, tjöt plötsligt av skratt och jag förstod inte vad de skrattade åt. Dessvärre var de röda i ansiktet med tårar i ögonen, och skrattade för mycket för att kunna förklara till en början. Därefter förstod jag, och jag blev också illröd i ansiktet och visste inte hur jag skulle kunna ta mig därifrån utan att göra bort mig ännu mer. Jag fick fram ett hest “He-he…” och ett “Eh, hör av er om ni vill ha… eh… alltså, om det var en bra idé att… ehh…”, och hävdade sedan att jag hade VÄLDIGT bråttom till nästa uppgift i vilket annat rum som helst på skolan…
den 22 mars
Hmm… ibland blir det lite knasigt när man fotar mycket. Lyckligtvis upptäckte jag det i tid, innan bilderna hamnade på en viss hemsida.
den 23 mars
Jag fick låna en pickadoll från en elev!
den 25 mars
Japp, det var gött! Man får passa på att äta upp godsakerna INNAN man kommer hem och blir avslöjad.
den 26 mars
Idag åt vi i personalrummet på jobbet. Jag bestämde mig för att först besöka toaletten, och eftersom jag vet hur saker ska vara tvättar jag alltid händerna efteråt. Oväntat nog tänkte jag på annat vid handfatet, och råkade välja att trycka på handspriten till höger, istället för tvålen till vänster. Det var ett rejält tryck i den plastflaskan. I princip skulle innehållet kunna hamna på ett väldigt olämpligt ställe på mig. Därför berättade jag inte om det hela förrän mina byxor hade torkat och jag kunde ta bort den stora jackan som jag burit framför mitt mellangärde…
den 27 mars
Mitt och Rolfs arbetsrum ser normalt ut på avstånd, men inte om man tittar närmare.
den 28 mars
…och på min arbetsplats upptäckte jag att ett av skåpen inte såg ut som vanligt…
den 13 april
Min fru frågade mig om jag kunde handla en pryl på ICA. (I en familj är en fråga från frugan detsamma som en vänlig order.) Jag råkade nämligen handla fel pryl tidigare idag. Det tog mig bara tio minuter att komma tillbaka med prylen, och bara några sekunder att bli utskrattad. Jag handlade nämligen fel pryl igen…
den 14 april
Jaha, här sitter jag och övar för att lära mig lite låtar. Tanken är nämligen att jag, Dano, Mikael, John, Anders och Mattias ska spela på O´Learys i Falköping i augusti. Det är ju inte så att jag BEHÖVER öva, för jag är bäst av oss precis som vanligt, men för att lära de andra rätt toner bestämde jag mig för att … slå av strängen… Tradition är tradition.
den 14 april
Det är konstigt hur dumt alla andra utom jag beter sig. Eftersom en sträng till gitarren gått sönder, och eftersom det snart ska övas, bestämde jag mig för att cykla iväg och köpa nya strängar. Då upptäckte jag att min cykel var borta. Stulen. Otroligt irriterande.Jag letade en stund och gick till ICA för att se om jag kunde hitta den. Döm om min förvåning när cykeln plötsligt fanns framför mina ögon, olåst! Den stod dessutom på exakt samma plats där jag brukar ställa cykeln när jag handlar. Otroligt märkligt, särskilt med tanke på att jag ju handlade igår… Hmmm…Därefter cyklade jag ner till musikhandeln, äntligen. Givetvis kom jag en och en halv timme för tidigt till affären, och därför var det inte öppet. Alltså måste jag ha stenkoll på cykeln nu så att jag kan göra ett nytt försök om någon timme.Vid hemkomsten tittade jag mot brevlådan till vårt hus. Jag har i flera månader försökt slippa reklam, men alla klistermärken har ramlat bort efter bara några timmar. Igår hittade jag en ny lösning, och ändå var brevlådan full med reklam när jag öppnade den. Dessutom hade något tagit bort meddelandet om att jag inte vill ha reklam. När jag satte dit en ny lapp förstod jag plötsligt varför vi har fått reklam, varför den förra lappen var borta och allt övrigt om hur världen fungerar. Nu har jag vänt på plastfickan, hämtat cykeln och erkänt att jag inte alltid är bäst. Fast jag har fortfarande ingen gitarrsträng…
den 15 april
Det gäller att öva om man ska lira, och att dessutom vara seriös.
den 15 april
Äh, sluta fjanta nu, ni andra, och ta det på allvar… eller ta det piano! Snacka om kors i taket om ni andra kan vara lite seriösa. Vi ska ju snart spela inför publik, ju.
den 18 april
Mina kollegor är i alla fall inte lika barnsliga som mig, den saken är klar. Eller hur, Glenn?
den 18 april
Bra Thomas, duktig kille. Ät ordentligt nu. Själv har jag redan druckit upp det jag beställde…
den 20 april
Då var det som vanligt igen.
Under lördagen fick jag och Thomas för oss att spana in pippijåglar i närheten av Linköping. Det är inte så att jag är intresserad av pippijåglar, men det är ofta kul att fota dom. Vi började dagen med en frukost, eller vad som möjligen borde heta “tidig middag” på Burger King. Jag glömmer ofta vad jag ska beställa (och jag tänker definitivt skylla på operationen av huvudet… även om jag var likadan innan operationen…) så denna gång planerade jag att träna på väg framåt i kön. Det hjälpte inte. Gång på gång glömde jag de korrekta orden. Den till synes stressade anställde stirrade bara på mig när jag kämpade för att få fram rätt ord. Thomas log bredvid mig och även den anställde började tycka att det hela var roligt. Jag ville som vanligt inte ha lök i min burgare, och gång på gång påstod jag att jag inte ville ha bacon, med den omedelbara kommentaren att jag ju faktiskt VILLE HA just bacon men inte… vad det nu heter… Till slut hjälpte Thomas mig. Då fixade jag istället inte att komma på ordet “äpplejuice”, och jag både log och stresssade mer och mer på samma gång. Thomas och den anställde gapskrattade vid det laget. Väl framme vid bordet lugnade jag mig, tills det var dags att dra loss en del av av äpplejuicekorken. Den gick givetvis av med endast ett litet, litet hål i. Det gick att dricka ändå, bestämde jag, medan Thomas gapskrattade åt mig igen. Jag blev också full i skratt men kämpade för att klara mig i den konstiga situationen. Dessvärre ramlade hamburgarens innehåll ut när jag öppnade omslaget och jag fick ketchup på ena kinden varje gång jag tog en ny tugga. Egentligen är jag bra på det jag gör, men inte denna gång… heller…
Efter att vi hade trampat runt vid jåglarna under ganska många timmar, bestämde vi oss för att stanna till på vägen hem, i Mullsjö, för att tanka och köpa något drickbart. Jag får ju inte längre dricka något onyttigt, men hittade triumferande trevlig blåbärssaft.
“Ska du verkligen ha…”, började Thomas.
“Japp”, svarade jag.
“Ja, men ska du verkligen ha…”
“Jajamen, jag är jättetörstig av att vi gått omkring så länge!” Försäljaren stirrade på mig när jag sa att det såg gott ut, att jag var törstig och att jag tänkte drick direkt. Dessvärre visade sig blåbärssaften inte vara blåbärssaft, utan tungfluten blåbärsSOPPA, just så som förpackningen angav. Det kändes osannolikt att jag hade klantat till det igen, men så var det.
Väl hemma i Falköping kunde vi konstatera att det enda matstället som nu var öppet var McDonalds, och nu var jag superkoncentrerad på att minnas rätt ord till min beställning. Strax innan det blev min tur träffade jag på min trevliga gamla klasskamrat Eleonor och vi växlade några ord innan det plötsligt blev min tur. Då kunde jag bara inte komma på vad min beställning hette, och historien upprepade sig igen……….
den 25 april
CITAT UNDER EN TREVLIG KVÄLLJennie: -Han (Thomas) har hållit på hela dagen med mig!
Thomas: -Det var väl trevligt!?Jennie till Clenow inför middagen på kvällen: -Ska DU byta tröja?
Clenow: -Eh… hur menar du??? Ska vi byta tröja med varandra???
Jennie: -Neeeejjj!!! Hihi!Jennie: -Jag är den enda här som sett en kollega naken!
Maria: -Vem? Clenow?Jennie: -Det är nästan som om du och jag äter på samma tallrik, Clenow!
den 28 april
En av mina äldsta vänner har äntligen fått nytt jobb! Detta har varit ett mål för mig i över ett år, och nu har det äntligen skett (utan min hjälp). GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTTT!!!!
den 29 april
På något sätt hade hästen tagit sig ut ur hagen. Glenn, jag och ägaren Sören åkte dit för att försöka få in hästen bland dess polare. Jag är bäst på allt jag gör, så det var inte ett dugg förvånande att pållen knallade förbi både Sören och Glenn och ställde sig framför mig. Jag klappade hästen, van som jag är vid hästar, och Sören kunde få fatt hästen och leda honom in i hagen igen. Därefter klappade jag återigen min nye kompis, och det syns tydligt på bilden hur van jag är vid djur. Imponerande, eller hur? Slutligen träffade jag Sörens doggar (“hundar”) och en fick komma ut. Den kutade runt som en galning och morsade på mig. Tja, är man bäst så är man. https://www.youtube.com/watch?v=isyOdRLFUYg&feature=youtu.be
den 30 april
Frugan kom på mig igen..-Vad gör du??
-Ehh… jag hittade ingen tillbringare , så…
-Då tar du ett vanligt glas istället.
-Ja okej, jag ska bara dricka upp detta förs…
-NEEEJJ!
-Nähä…(Tack Thomas för din del…)
den 5 maj
Hmmm… jag kanske var lite för barnslig när jag skojade med adressen till mig på Kunskapskällan?
den 13 maj
När jag, Sören , Glenn och Rolf skulle äta middag, visade det sig att gaffeln jag försökte lägga beslag på till maten satt fast bland knivarna. Irriterande! Efter att ha tagit en kniv letade jag runt bland de övriga muggarna som innehöll bestick, men det verkade bara finnas en enda gaffel. Det kändes märkligt i sig. Jag ger mig aldrig, och efter mycket kraft och kämpande fick jag tag på gaffeln som suttit fast. Glenn flinade åt mig, trots att jag lyckats få tag på den sista gaffeln. Han skulle alltså inte få någon eftersom han var efter mig, så jag flinade förtjust tillbaka. Väl framme vid bordet insåg jag varför Glenn fortfarande fnissade och varför jag är och förblir en klantskalle. I ren protest hämtade jag ingen kniv utan åt med två gafflar istället.
Foto: När jag, Sören , Glenn och Rolf skulle äta middag, visade det sig att gaffeln jag försökte lägga beslag på till maten satt fast bland knivarna. Irriterande! Efter att ha tagit en kniv letade jag runt bland de övriga muggarna som innehöll bestick, men det verkade bara finnas en enda gaffel. Det kändes märkligt i sig. Jag ger mig aldrig, och efter mycket kraft och kämpande fick jag tag på gaffeln som suttit fast. Glenn flinade åt mig, trots att jag lyckats få tag på den sista gaffeln. Han skulle alltså inte få någon eftersom han var efter mig, så jag flinade förtjust tillbaka. Väl framme vid bordet insåg jag varför Glenn fortfarande fnissade och varför jag är och förblir en klantskalle. I ren protest hämtade jag ingen kniv utan åt med två gafflar istället.
den 23 juni
Va? Om jag sitter med en vanlig penna och skriver inne hos chefen, verkar det ju osannolikt att VÄSTER-fingrarna skulle reagera på det. Om man dubbelkollar på min högre hand så är det så att… aha… hoppsan…
den 5 juli
När jag var ute och promenerade stannade en bil intill mig och någon ropade “Heja Sverige!” till mig. Dessutom lät det som om ett gapskratt drog igång när bilen fortsatte att köra. Vadå ‘Heja S…’, tänkte jag innan jag förstod…
På vägen hittade jag i alla fall ett ställe som borde kunna serva mig i fortsättningen.
den 6 juli
Thomas trodde inte att jag skulle våga ta ett vanligt foto. Helknäppt, jag som är bäst på att fota av oss två, och jag som är modigast. Det kan inte vara mer än ett par hundra meter nedanför mig… gulp! Inte var jag livrädd, inte. Inte skulle väl jag ljuga, inte.
den 16 juli
Just nu jobbar jag på datafirman JRA i Herrljunga. För första gången på 17 år sommarjobbar jag. För första gången någonsin kan jag kalla mig för datatekniker istället för datanisse. Jag är alltså stor! (Visst, det jag gör är samma som jag har gjort i massor av år på skolan, och JRA glr detta till kommunen, men ändå…) Trevligt folk och kul jobb gör detta ännu roligare!
den 18 juli
…och på pizzerian märkte jag alldeles på egen hand att vattnet till mitt glas kom lite konstigt när jag hällde från tillbringaren. Det droppade bara lite från enda sidan från tillbringaren. Därför misstänkte jag att om man vrider på locket till tillbringaren… Plötsligt vräkte vattnet ut i stora mängder över golvet, på en glasruta och över mina byxor. Tur att mina kollegor inte såg det, när de vet att jag alltid sköter mig när de är med.
den 30 juli
Igår lekte jag på mitt extrajobb som DATATEKNIKER (det låter, det!), och kollegan Carro hade som vanligt med sig sin vovve. Jag valde att jobba under den vanliga lunchen. Vovven var kvar inne hos mig, och jag funderade på om vovven skulle bli fundersam till mig eller inte. Lustigt nog ville vovven bli klappad och hade alls ingenting emot att jag fotade henne. Oväntat.
den 4 augusti
“Kan tjejer vara chefer på jobbet? Det kan väl bara killar”, frågade minstingen mig idag. Jag flinade:
“Fråga din mamma när hon kommer hem! Trodde du att JAG är chef?”
“Nej. Jag trodde bara att tjejer som bestämmer kallas något annat än chef.
“Du tänker på ‘Mammor’.”
“Aha.”
den 13 augusti
…och i måndags fick jag åka hem i en riktigt cool bil, med föraren Dano. Jag kände mig frän!
den 22 augusti
Ut från Pizzerian kom jag med lådorna, och jag mindes för en gångs skull var frugan ställt bilen: Nummer två på väster sida. Lyckligtvis fanns det bara två bilar där. Damen i Volvon i nästan samma färg som vår, var oerhört förvånad att jag gick in i den att satte mig intill henne:
“Har inte du kommit fel nu?”
“Va? Ehhh… jag… sorry… ber så mycket om ursäkt!”
Min fru grät av skratt hela vägen hem. Hon hade blivit förvånad att jag bara hade gått förbi vår bil. (Den andra parkerade bilen INNAN hämtningen hade åkt iväg, med resultatet att frugan åkt lite närmare mig, medan en annan bil kommit bakom.)
“Jag trodde att du i alla fall inte skulle gå in i bilen och sätta dig!”, tjöt frugan efteråt. Jaja, man vill ju gärna vara annorlunda… tydligen…
den 4 september ·
…och kollegorna skrattade åt mig som vanligt. Det är inte rimligt att det finns matknivar i två olika byttor på restaurangen. Jag upptäckte det själv… efter att man skrattat klart åt mig… och jag hämtade en gaffel istället…
…och kollegorna skrattade åt mig som vanligt. Det är inte rimligt att det finns matknivar i två olika byttor på restaurangen. Jag upptäckte det själv… efter att man skrattat klart åt mig… och jag hämtade en gaffel istället…
den 2 oktober ·
Det slår mig just att inte alla av er vet att jag och Thomas fotar bröllop. Så här kan bilderna se ut: http://www.teammysak.se/galleri1/index.html
den 16 oktober ·
Att enbart jobba 100% och heta Mathias…nja…
1. Idag har jag hjälpt till lite på datafirman JRA. Det innebär att jag OFFICIELLT jobbat lite mer än 100% och att jag åter kan kalla mig datatekniker (inte “datanisse”). De tre på JRA är otroligt trevliga, även om en av dessa var sjuk idag. Lyckades installera 75 datorer. Skapligt.
2. Det är snart dags för Plug’n’play att spela inför folk. STRIKE ROCKBAR på BOWLINGSTÄLLET i Falköping. Fredag 14 november. Amerikansk Buffé inkl dryck 129:-. Det ska bli kul! Övriga deltagare heter Mikael Olsson, Mattias Carlsson, Anders Brobjer, Daniel Dano Gustafsson och John Sandborg.
3. Utan att få sådana instruktioner har jag fotat när Herrljungas nior slussats till olika företag. Förhoppnings dyker någon av bilderna upp i en eller flera tidningar. Jag har kämpat som en gnu för att få ut bilderna i tid.
4. I helgen fotade jag och kollegan Don Thomaso två knattar, söner till en god vän. Dessa bilder har jag inte ens hunnit titta på ännu…
5. …för jag fick i uppdrag att ordna en Power Point-presentation, men insåg snabbt att jag inte hade en chans att hinna med allt. Därför fick jag mycket god hjälp från kollegan Jennie, och ändå har jag bara hunnit bearbeta de bilder som nu finns med i PP:n. Resten av bilderna får jag behandla andra kvällar framöver.
den 26 oktober ·
Första bröllopsfotningen under nästa år är nu bokad!
den 28 oktober
Jag påminner (eller visar dig för första gången?) det som snart kommer att ske:
Det är snart dags för Plug’n’play att spela inför folk. STRIKE ROCKBAR på BOWLINGSTÄLLET i Falköping. Fredag 14 november. Amerikansk Buffé inkl dryck 129:-. Det ska bli kul! Övriga deltagare heter Mikael Olsson, Mattias Carlsson, Anders Brobjer, Daniel Dano Gustafsson och John Sandborg. Vi kommer att spela strax efter 22, och det blir ungefär en timme. Välkommen om du vill komma!
den 12 november ·
Vi testade just ljudet i Bowlingstället Falköping inför fredagen, och han som kopplade upp ljudet spelade dessutom in någon av låtarna vi testade. Jag har aldrig hört ett så bra ljud. Jag blev oerhört glad och ivrig, men vansinnigt nervös…
den 27 november kl. 21:32 ·
Fantastiska bilder, särskilt de två sista…
— kände sig förvirrad.
den 6 december kl. 19:43 ·
En av sönerna spelade just en miniturnering i fotboll. Det gick tydligen bra.
En av sönerna spelade just en miniturnering i fotboll. Det gick tydligen bra.
den 10 december kl. 22:33 ·
…och här har jag gnällt sedan 2011 för att jag inte kommer in på högskolekurser längre. Därför sökte jag denna gång många kurser. Plötsligt kom jag nu in på 6 av 11 sökta kurser. Fyra av de jag inte kommit in på är strukna för alla, och den sista kommer jag inte in på “eftersom jag kommit in på så många andra”. Hur gick detta till? Har vi backat några år så att vi gamlingar återigen kan komma in, eller vadå?
den 11 december kl. 06:47 ·
Coola killar är aldrig populära… eller vänta nu…
den 14 december kl. 11:39 ·
Motivet är coolt, tycker jag. Bilden tog jag för bara några veckor sedan. Däremot träffade jag på en av mina äldsta och bästa vänner bara några meter därifrån och bara några sekunder senare, och HAN är inte det minsta cool… i jämförelse med mig… Håller du med mig, Frida?
den 14 december kl. 20:46 ·
Då har jag fått titta och lyssna på Rongedal samt Falköpings Sångsällskap, och det var otroligt bra!! Jag lyssnade mest när kören övade och det ångrar jag inte en sekund. Medlemmarna i Falköpings Sångsällskap, var stolta över vad ni åstadkom idag!
Under andra föreställningen hoppade en kvinna på mig när hon satt på bänken intill där jag fotade:
“Det stör!!”, påpekade hon högt och otrevligt två gånger om. Jag låtsades att jag inte hörde, men slutade ändå att fota med blixt. Jag fotade några gånger utan blixten, och även om jag nu omöjligen kunde störa mer, tappade jag helt lusten att fota. Lyckligtvis filmade jag samtidigt med en annan kamera, och den lät jag vara igång.
Efter föreställningen satt jag och funderade på om jag kanske hade stört alla åskådare, och att de bara inte kunna med att skälla på mig. Det var i de tankarna kvinnan sökte upp mig och skällde en gång till, eftersom jag “hade stört”. Hon ville veta varför jag fotade och om jag tillhörde någon firma. Här kunde jag ha sagt att uppdraget kom från Falköpings Sångsällskap, men ville inte dra in kören i detta. Jag bad henne att bara gå. “Jag är inte intresserad av diskussionen”, sa jag och vände mig om. Efteråt var jag arg så jag skakade i händerna och huvudet, och kände att det inte längre var intressant med bilderna och filmerna jag tagit. Jag hade inte protesterat om någon annan bett mig att slänga bilderna, filmerna, stativet och kamerorna.
Som avslutning på det hela gjorde Anders mig på lite bättre humör, när han föreslog att jag borde bli fotad med artisterna Rongedal. Det blev ingen blixt, för jag var för upprörd för att tänka klart, men stort, stort TACK Anders! Jag är lugnare nu! (Hmmm… vem är vem på bilden? Vi ser ju inte helt olika ut…)
— med Magnus Rongedal och Henrik Rongedal Privat.
den 18 december kl. 19:47 ·
Har just fått utmaning från min vän Ewa Ericsson om svartvita bilder i fem dagar. Detta är dag 1. Då utmanar jag Thomas, som inte alls vet vad en kamera är…
Har just fått utmaning från min vän Ewa Ericsson om svartvita bilder i fem dagar. Detta är dag 1. Då utmanar jag Thomas, som inte alls vet vad en kamera är…
den 19 december kl. 19:42 ·
Nummer två i svartvitt:
den 20 december kl. 08:22 ·
Då blir detta nummer tre:
Igår kl. 07:58 ·
Nummer fyra:
13 tim ·
Den femte och sista bilden blir denna… fast jag ämnar fuska genom en sjätte bild…
13 tim ·
Så den sjätte bilden blir på frugan. Fusk att ha en sjätte bild? Jäpp!
